December 2013

Det var dop uppe i Stockholm som inledde denna månaden.
Första mötet med min systerson slutade upp med att jag fick låna kläder av systeryster då han så glatt spydde ner mig. Flera gånger....
Kom fram till att jag är en hejjare på att installera babybilbarnstolar (säg det där snabbt 6 gånger..haha!).
Dopet var jättefint, och det var skönt att vara "hemma" i Stockholm, trots en dunderförkylning. Är någon förvånad?

Sen körde jag och mamma hem med två av tre brorsbarn bak i bilen, det är alltid lika underhållande att se mammas sort of panik när jag sätter mig bakom ratten och tycker att jag inte ska gasa på mer än 70km/h, hah!

Jag reflekterade över hösten och insåg även denna månaden att jag avskydde min kropp och mitt immunförsvar. Well. kul.

Jag fick en magnetröntgentid den 14december och jag totallängtade efter den. Äntligen kanske jag skulle få reda på varför ryggen strular som den gör. Men icke, plåtarna visade bara mitt diskbråck jag fick nov 2012.... kul.

Sen var det lagfest med Svarta ankan. Den var inte toppenbra om jag ska vara ärlig. jag drack och jag åt sen gick jag hem. typ.
Sen snöade det och mira vart som galen av det, jag kom in i mer julstämning men tvivlade starkt på att den skulle ligga kvar. Och rätt hade jag.
Mira "fyllde" fem månader och hade under den tiden strimlat sönder en kursbok, blyyertspennor, skosulor och mitt överkast. HOn hade även lärt sig ett antal kommandon men fortfarande var det olydiga monstret kvar. Well well...
Tappade tänder gjorde hon också, usch!

Sen var det inköp av tapeter och allt man behövde till, och omtapetseringen av min lägenjet påbörjades. Sen hjälpte pappa till att sätta upp restrerande våder då det inte gick helt tiptopp för mig.
Drog över till öland på julafton och firade där, mysigt ja, men kändes ändå inte rätt. Fina julklappar fick jag däremot! ;D

Vid nyår drog jag och D upp till Norrköping för att gå på min kusins bröllop. De dagarna var helt fantastiska <3! skönt att komma bort lite, och samtidigt veta att Mira hade det bra hos mamma.
Årsresumén pausades och nu är vi i slutet av den.
Sammanfattning av 2013:
Jag var på tok för sjuk. Det var på tok för mycket sorg under året. För många omtentor (pga sjuk.). Nya mediciner hittan och dittan. Men glädjen jag fått utav mira, av D och av vännerna har varit helt fantastisk. Slutet av 2013 var det bästa. Och 2014 kunde inte inledas på ett bättre sätt än det precis gjort.

November 2013

Månaden inleddes i ångest över tenta och kommunikationsproblem med universitetet.
Sen strulade även reumatismen en hel del - vilket gick ut över alla i min omgivning ungefär.
Hjelmis kom dock över en dag med lunch, härligt med sällskap när man inte kan röra sig nånstans!

Reumatismhelvetet var allra allra värst i november på hela året. Jag var orörlig, grät, svullen, stel och framförallt gjorde den så att jag fick sömnbrist deluxe. Sov kanske 1h per natt i 2veckors tid. inte undra på att jag fick omtentor.
Sen började även ryggen strula. Den låste sig och jag skrek av smärta. Var jättejättenära på att ringa ambulans och be dom komma och hämta mig så jag får hjälp.
Försökte träffa D ändå, trots smärta. Han var en ängel och tog ut Mira åt mig och tröck hårt på ryggen, trots att det gjorde svinont. Men när man inte får på sig byxorna för att ryggen (detta fall svanken) är jättesvullen, ja då är något galet.

Plugget fick lida. Jag hade ännu mer ont och var en kort tid beroende av mina morfintabletter, och vad ont jag hade. Usch!! Jag gick inte på föreläsningar, jag pluggade inte. Mest grät jag eller låg stilla i soffan och glodde serier.
Vad mer kunde jag göra?!

Mamma blev någonstans här dunderförkyld och ibland kan jag vara en duktig dotter och hjälpa till. Så jag åkte och handla åt henne så hon hade mat hemma. Lyckan i ögonen på henne när hon såg att jag köpt choklad till henne var oslagbar!

Jag svor ve och förbannelse över sjukvården. En "akuttid" hos reumatologen tog 1½vecka... eh? och sen skull ejag till VC innan dess och ta prover. Älska livet.

Tränade en hel del med Mira trots värk, drog till brukshundsklubben och tränade passivitet. Men liten är ju en duracellkanin så vi kan ju låtsas som att det gick jättebra? För övrigt var november den månaden som jag bloggade mest här...måste berott på att jag hade så ont (=extremt gnällig) och att jag var hemma hela tiden.

Slutet av november blev det SPIIKbandy (som var värdelös) + sittning och helgen därpå var det dags för dop för systersonen.
Nånstans därimellan blev jag och D "officiellt" ett par och ja. Nöjdare än nöjdast.

Oktober 2013

Den första oktober tog jag bilen, matsäck och körkortet och körde sedan mot Motala.
Vad skulle jag göra där?
Jo hälsa på min lilla pluttisvalp, som då hette Ronja och var lika stor(liten?) som en chiuahua.
Allt klickade och jag blev tokkär i valpen.
En vecka senare åkte jag och mamma samma resa, denna gången för att hämta hem henne. Resan gick bra men allt var spännande och nytt och det blev man väldigt trött av.
Livet kändes en aning mer komplett.
Jag var fortfarande sjuk, men nu hade jag en liten fyrbenting som behövde komma ut med jämna mellanrum samt tränas, så det var bara att bita ihop.
Mira visade sig vara en Houdini och rymde från buren, klättrade och kröp. Ja allt.
Ärligt talat var det inte alltid så kul att komma hem till henne - bara för att se vad hon hittade på.
D var hundvakt dag 2 hemma hos mig då jag hade styrelsemöte.
Ett styrelsemöte som förändrade mycket i min vardag.
Jag avgick nämligen från styrelsen då jag inte klarar av att dra allt det tunga lasset själv. Yadyada. Inlägget finns här på bloggen, bara att gå in och läsa. Mina sjukdomssymptom blev i alla fall bättre - nöjd!
Det var tentaplugg, matmarknader och mira-fria nätter då mamma och pappa var hundvakter åt henne i 4 dagar. Pluttisen <3

Mira "bloggade" också om sina tankar, lite kul med omväxling. Kan tilläggas att datorn har märken efter någons vassa valptänder.....

Jag tänkte mycket tillbaka på Geisha första veckorna med Mira. Jämförde, grät, och försökte hitta andra sätt att se det på. Inte så att Mira hjälpte till på något sätt, hon bet helst stenhårt på tår eller fingrar. Alternativt tugga sönder skosnörena...

Oktober gick fort. Sjukdomar, tentor, Mira och mediciner tog upp min tid, men nu i efterhand: så värt det.