Jag har fäst mig vid staden, och kanske till och med hittat hem?

När man reser iväg, känner hjärtat rusa, kliver ner för trappan, sätter fötterna på asfalten, ställer väskan bredvid sig, och bara ler. Då, då vet man att man kommit hem.

Jag är hemma från en fantastisk Falun-resa, precis som vanligt, men denna gång var det trots allt lite over the top.
Fantastisk.

Grejen med Falun är att jag varje gång känner mig som hemma. Man får ett lyckorus inom sig, som sprider sig i hopp och harmoni (nej nu ska jag inte gå crazy DiLeva på er, men försök förstå) i hela kroppen. 
Man har hittat hem, a place to feel safe at.
Om det så är på en trasig tältsäng, madrass på golvet eller i den kaosartade högen med kläder i hörnet, så kan man alltid hitta hem. På nästan 19 år har jag nog aldrig hittat hem på allvar.

Alltså, känna att jag är den passande pusselbiten.
Men det var det som hände den här resan?

Det är inte första gången jag är i Falun, inte första gången jag träffar Bella och hennes familj, inte första gången jag åkte tåg upp dit själv? Men någonting klickade och jag insveptes i ett lugn.
Allt allting ordnar sig tillslut kanske även för mig?

Det kändes så bra på något sätt?
Stockholm kommer alltid vara en del av mig, trots mina drömmar om ett hus på landet, eller bo i centrala London, men jag tror faktiskt Falun gjort ett avtramp i mitt liv. Inte bara för att bästis bor där uppe, men för att det är Falun.
Något är speciellt med den där staden, och jag kan bara inte sätta ordet på det.

Men något är det som gör att jag känner mig trygg, men framförallt hemma där.

När man börjar tänka efter på allvar inser man sanningen

Jag har aldrig riktigt uppskattat det jag fått?
Har väl sett mig själv som alldeles för lättlurad, korkad, ja om inte minst blond?
Nej men, ibland går alla uppebara ting förbi mig, de bara flyger förbi, och jag står där som om jag fått en kokosnöt i huvudet?

Har haft ett snack, med allvarligt talat nu - världens bästa gudföräldrar, om mina framtidplaner. Om nu inte Säby fuckade upp min framtid med mina betyg och allting, OM jag nu kommer in på skolan på torsdag (jupp, 12juli, jag tror jag håller på att dö), så har jag en flytt att anordna, organisera och delta i.
Min flytt. En riktig flytt. På allvar.

Fan, har man blivit vuxen nu?

Min säng jag hade när jag bodde med mina föräldrar slängdes hänsynslöst på tippen. Jag fick en säng här, den som stod i gästrummet (= mitt rum). Den här sängen har jag nu fått av mina gudföräldrar, även ett nattduksbord och en byrå, som jag haft nu i cirka 1 ½ år. Alltså jag sitter nu med tårar i ögonen.
Jag har en säng. Och den är min??
 

Jag vet, en säng är bara en säng. Men jag har inte mycket annat? Mina saker står fortfarande i lådor. Jag har inte ens fått påbörja mitt liv på riktigt?
Så nu håller jag alla tummar och tår att jag kommer in på skolan.
Att jag får åka och hämta mina saker som är i tryggt förvar hos min extrafamilj, att jag får rensa bland alla de sakerna, att jag får åka till tippen och säga: HEJ DÅ. Att jag får ta mina saker, mina möbler, mina kläder, skor, ja precis ALLT och flytta ner.

Jag vill det så hemskt jävla mycket. Och jag vet inte. Jag kommer typ dö på torsdag. Efter ett nattpass, troligtvis tufft sådant, måste jag vänta på mitt besked. Och längre in på dagen ringer min läkare och berättar hur det ska gå med min medicinering.
Allt händer den 12 Juli 2012. Det är då allting börjar.
The end is the scariest place to start.

Jag var helt och totalt värd det

Igår åkte jag in för att röntga lungorna. Lite småöbehagligt då allt på överkroppen skulle av, tur att det var tjejer? Nej men, hahaha. SÅ bekväm med att vara naken är jag inte?
Från att jag betalat tills jag gick ut därifrån tog det 5 minuter. Snacka om dötid tills jag skulle på middagsdejt med Ugglis... haha!
Fördrev tiden med shopping.

Det jag kan säga till mitt försvar är att jag förtjänade det. Ordentligt. På allvar.
Det var hur länge sen som helst som jag shoppade loss och trivdes med det. Kassarna vägde tillslut bly och jag hae fyndat rejält. Jag skojar inte. Min totalsumma slutade på strax under 1000-lappen. 
Fick med mig hem
2 par skor
2 klänningar
1 jeansshorts
1 marinblå byxor
1 linne
1almenacka
3 böcker

Så jävla glad. Att få förnying i garderoben. Inte för att jag kommer slänga ut massa saker, men för att jag håller stegvis på att byta ut allt.
Känns så grymt jävla bra. Så fräscht.
Åh mina skor <3

Nu är problemet att garderoben är för liten. Allt får inte plats... Jag och Frugan diskuterar om att skaffa en 4a, varsitt sovrum o ett helt rum som garderob, med skovägg. Himmelriket med andra ord!
Man kan alltid önska hur framtiden ska se ut. Kommer chansen kommer jag ta den. Fram tills dess fortsätter jag att handla grejer till min garderob! <3