Vakna och oroliga nätter

Nätter som denna är jobbiga nätter.
Har alltså försökt att sova sen typ klockan 23. Vad är klockan nu? 03:07.
 
 
Jag avskyr väderväxlingar. Onda leder. Alltet just nu. Och så tycker jag synd om D som får stå ut med mig vändandes, suckandes, snurrandes....ja gud vet vad varenda natt. Men inatt ville jag bara skrika ut av hur förbaskat ont det gjorde i knäna. Jag kunde knappt ligga ner. Usch.
Som tur är har vi inte fällt ihop gästsängen i kontoret ännu, så jag kröp ner här. Bättre att D får sova ostört (bortsett från hundarna förstås) än att jag ska störa hans nattsömn när han ska upp till jobbet om... ja vad blir det. två timmar...nåt sånt.
 
"Men varför sitter du vid datorn då Helen, det blir inte enklare att somna med det ljuset" - mjaaah. Har ju försökt sova i en evighet nu. Jag är inte så lättroad att jag bara kan ligga ner platt på rygg och vänta på att John Blund ska kika förbi.....faktiskt.

Börjar lessna på medicinkombon jag står på nu. Kortisonet gör mig pigg som fasen på nätterna, trött som ett as på dagarna. Mtx-en (sprutorna) gör mig mest stel, och icke-trött. Oavsett när jag tar dem så är jag pigg varenda natt, jag avskyr det. Jag vill också sova som alla andra. Vanligtvis brukar jag somna runt 4-5snåret, strax innan D's klocka ringer på morgonen. Sen kliver jag väl upp (läs: förflyttar mig från säng till soffa) vid 11-isch.
Det är inte riktigt hållbart.
Tur att jag ska ha möte med sköterskan på reumatologen den 29e nu, får ta upp det här med sömnen. Det börjar bli svinjobbigt.
 
Men jag får se det positivt eller något. Typ att jag inte kommer att ha problem att hålla mig vaken på nyårsafton?