Ett dumt val

Idag kom min älskade lilla pluttis äntligen hem igen!
Fick ju mysa med henne igår men idag kom hon helt och hållet hem igen, vilket märktes när mamma kom hit med henne.
Vad varm jag blev inombords.
Sen har hon inte velat lämna min sida överhuvudtaget, hon ska vara med hela tiden överallt.
Sen nu på kvällen fick jag ett dumt ryck att gå in på min timeline på facebook. Från maj. I år.
Det var ett väldigt dumt val.
Speciellt att kolla länge länge läääänge på de två inläggen den 24e och 25e maj.
Väldigtt väldigt dumt.
Tårarna började rinna.
När ska de sluta frågar jag mig själv? Att det inte slutar göra ont?
Trodde att vid det här laget att det skulle ha minskat lite i alla fall. Men icke.
 
Har ju min älskade Mira här hemma. Den här filuren har en sån enorm stor plats i mitt hjärta.
            Men hon kommer aldrig bli som Geisha. Aldrig vara de heller (vilket jag heller kanske inte vill.).
Men när ska kärleken för den här lilla fyrbenta saken kanske jämna ut smärtan från Geishas död? I alla fall minska den? Det kanske inte kommer hända, men man kan alltid önska.
Jag fattar verkligen inte.
Båda mina två fyrbenta tar upp mitt hjärta. En som fysiskt finns hos mig och en som...tyvärr, inte gör det....
Mira och jag har nog en fin framtid framför oss, tillsammans klarar vi nog det mesta. Önskar bara att Geisha funnits här med oss och kunnat visa Mira hur fantastisk man som hund kan vara, tillsammans hade vi tre varit ännu mer oslagbara än vad jag och Mira kommer att bli.
Kalla mig optimist, men jag försöker hitta en ny väg att hantera alla känslor. Någon gång kommer det att gå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: