Patella

Idag fick jag sovmorgon och därmed orkar jag göra lite saker annat än att kolla på Gosspi Girl på Netflix (farliga grejer!).
Tisdags var både en bra dag såväl som en dålig dag. Jag hade läkartid hos reumatologen som konstaterade att värken i mitt knä inte är reumatisk. Hepp. Så han skickade mig till ortopedakuten. Ner, anmäler mig, de tar blodprov och blodtryck och gud vet vad. Sen får jag vänta på att få ett rum. Får ett rum. Efter x antal timmar (3h om vi ska vara exakta) kommer ortopeden in och undersöker knät.
 
Han vred och vände, knackade och drog, tryckte och klämde. Fasen vad ont det gjorde! Han hmmade och mmhmade för sig själv och sa att jag ska bli skickad till röntgen alldeles snart. Och att min smärta är vanlig hos unga, idrottande (eh???) kvinnor. Men att detta var en "god" smärta, alltså inte dålig. Inte för att jag någonsin varit högidrottande frånsett från friidrotten när jag var typ 6? Anyhow! En timme tills väntande, sen till röntgen för att se så att det inte var något annat fel. Poff, går vilse i sjukhuset och inne på akuten efterråt. Väntar ytterligare en halv evighet till han kommer tillbaka och säger att jag har Patella.
 
En term som jag snabbt förknippar till ledproblem hos små hundar. Men nu är inte jag en hund. Utan jag har PFSS, patelloferomalt smärtsyndrom. Det innebär kort och gott att min knäskål trycker på smärtsensorerna som sitter direkt på knäleden så fort jag rör mitt knä. Typ. Det innebär även att mina knäskålar har alldeles för lite muskler runtomkring sig för att hållas på plats, de är lite halvt om halvt lösa.
 
Hur löser vi det här då?
Jo, jag ska på rehabilitering där vi ska träna upp lårmusklerna så att knäna (fokus på båda benen) blir stabilare och starkare. Tills dess har jag absolut träningsförbud, även vattenträning (hej alla extrakilon). Sen får jag enbart hålla mig till den träningen i flera månader innan jag typ kan ge mig ut och springa (löst beräknat kommer det ta typ ett år tills jag kan springa utomhus igen).

En annan positiv grej med patellan är att ortopeden tror, betoning på tror, att jag haft patellan i flera flera år. Att den har varit orsaken till mina knäsmärtor som jag ständigt haft sen jag var 8 år gammal. Det här är ju världsnyheter för mig! Tänk om jag snart blir smärtfri i mina knän och kan ta bort tanken att ta till en yxa så de bara försvinner (hypotetisk tanke!). Åååh håll tummarna för mig att träningen går bra, att smärtan försvinner och att jag kan bibehålla det.
 
Allt som allt satt jag 5h på akuten utan mobilladdare eller mat. Kul.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: